Till innehållet
Friidrottsbana i dimma

Träningsprogram och träning

Polariserad träning: den vetenskapliga intensitetsfördelningen

Polariserad träning betyder 80% lugnt och 20% mycket hårt. Läs vad forskningen säger, hur du undviker den grå zonen och hur du får in det i din vecka.

Lästid: 16 minSenast uppdaterad: 7 november 2026

01Vad är polariserad träning?

Polariserad träning är en intensitetsfördelning där du gör den största delen av din träning på mycket låg intensitet och en liten del på mycket hög intensitet, med så lite som möjligt däremellan. Begreppet kommer från ”polerna” – ytterligheterna i intensitetsspektrumet – och beskriver en träningsstrategi som skiljer sig radikalt från hur de flesta motionärer tränar.

Metoden dokumenterades vetenskapligt och populariserades av Stephen Seiler, en idrottsforskare som undersökte träningsvanorna hos olympiska mästare och världsrekordhållare. Det som började som en observationsstudie – att helt enkelt titta på hur världens bästa idrottare tränar – utvecklades till ett komplett träningsparadigm med en stabil vetenskaplig grund.

Seilers resultat var konsekventa och ibland överraskande: världens bästa uthållighetsidrottare tränar påfallande lugnt. Elitlängdåkarna, roddarna och cyklisterna som han analyserade gjorde ungefär 80% av sin träning på intensiteter som många motionärer skulle betrakta som ”för lätta”. De återstående 20% av träningen var däremot mycket hårda – över den anaeroba tröskeln, med minimal tid i mellanområdet.

Trezonsmodellen:

ZonIntensitet% av passenKänslaFysiologisk markör
Zon 1Låg~75-80%Helt avslappnat, du kan prata i hela meningarUnder VT1 (första ventilatoriska tröskeln)
Zon 2Måttlig~5% eller mindre”Grå zon” – undvikMellan VT1 och VT2
Zon 3Hög~15-20%Hårt till maximalt, omöjligt att prataÖver VT2 (andra ventilatoriska tröskeln)

02Stephen Seiler: mannen bakom forskningen

Stephen Seiler är en amerikansk idrottsforskare som sedan 1997 arbetar vid Universitetet i Agder i Kristiansand i Norge. Hans unika position – en amerikansk forskare mitt i hjärtat av den skandinaviska uthållighetsidrotten – gav honom tillgång till några av världens bästa längdåkare, roddare och cyklister, och till tränarna som leder dem.

Seilers forskning började med en enkel men avgörande fråga: hur tränar världens bästa uthållighetsidrottare egentligen? I stället för att utveckla teoretiska modeller samlade han in data om de faktiska träningsmönstren hos olympiska mästare och världsmästare. Den här observationsforskningen, kombinerad med kontrollerade studier, blev grunden för det vi i dag kallar polariserad träning.

Det som gör Seilers arbete så inflytelserikt är kombinationen av rigorös vetenskap och praktisk användbarhet. Han publicerade inte bara i vetenskapliga tidskrifter, utan gjorde också sina resultat tillgängliga för tränare och idrottare genom föredrag, poddar och intervjuer. Hans TED-föredrag om vetenskapen bakom uthållighetsträning har setts miljontals gånger.

Ett av Seilers mest inflytelserika bidrag var att visa att intensitetsfördelningen hos framgångsrika uthållighetsidrottare är anmärkningsvärt konsekvent, oavsett idrott. Oavsett om det gällde norska längdåkare, tyska roddare eller spanska cyklister – alla uppvisade ett liknande mönster med övervägande låg intensitet och strategiska toppar av hög intensitet.

03Vetenskapen bakom polariserad träning

Den fysiologiska logiken

Effekten av polariserad träning kan förklaras genom att förstå vad som händer vid olika träningsintensiteter och hur kroppen anpassar sig till långvarig träningsbelastning.

Forskningen i detalj

Seiler och hans kollegor analyserade träningsdata från elitidrottare inom olika idrotter:

Den fysiologiska logiken

Effekten av polariserad träning kan förklaras genom att förstå vad som händer vid olika träningsintensiteter och hur kroppen anpassar sig till långvarig träningsbelastning.

Låg intensitet (zon 1) – grunden:

Träning under den första ventilatoriska tröskeln (VT1) sätter i gång en kaskad av aeroba anpassningar utan betydande stress på centrala nervsystemet eller musklerna:

  • Mitokondriell biogenes. Kroppen bildar fler och effektivare mitokondrier – cellernas ”kraftverk”. Lugna pass bidrar starkt till detta, eftersom du kan träna mycket volym med dem. Även hårda pass ger en stimulans för processen.
  • Kapillarisering. Fler små blodkärl växer fram till och genom muskelfibrerna, så att syre och näringsämnen levereras effektivare och restprodukter förs bort snabbare.
  • Fettförbränning. Kroppen blir effektivare på att använda fett som bränsle, vilket sparar glykogenförråden till när du verkligen behöver dem.
  • Hjärtvolym. Hjärtat blir större och kan pumpa mer blod per slag (slagvolym), vilket ger lägre puls vid samma ansträngning.
  • Återhämtning. Låg intensitet belastar muskler, senor och centrala nervsystemet betydligt mindre, så att du kan träna mer total volym och återhämtar dig snabbare.

Hög intensitet (zon 3) – stimulansen:

Träning över den andra ventilatoriska tröskeln (VT2) ger stimulansen för anpassningar som låg intensitet inte kan ge:

  • Förbättrad VO₂max. Din maximala syreupptagningsförmåga ökar genom att hjärtat tvingas prestera maximalt och syreutnyttjandet i musklerna optimeras.
  • Laktattolerans. Kroppen lär sig hantera högre laktatkoncentrationer och föra bort dem effektivare.
  • Neuromuskulär koordination. Snabba, kraftfulla rörelser tränar samspelet mellan nervsystem och muskler, vilket ger bättre löpekonomi.
  • Mental styrka. Hög intensitet tränar också din förmåga att kämpa vidare när det blir obekvämt.

Den grå zonen (zon 2) – problemet:

Mellanområdet mellan de två trösklarna är där de flesta motionärer tillbringar mest tid – och det är just det som är problemet:

  • För hårt för optimal återhämtning. Intensiteten är tillräckligt hög för att orsaka betydande trötthet och fördröja återhämtningen.
  • För lätt för betydande fartökning. Du tränar inte tillräckligt hårt för att effektivt stimulera de anaeroba systemen eller förbättra VO₂max.
  • Kronisk stress. Regelbunden träning i den grå zonen ger en konstant, måttlig stressreaktion som leder till utmattning utan motsvarande anpassning.
  • Risk för stagnation. Många löpare som ”kört fast” i sina prestationer tränar främst i den här zonen.

Polariserad träning är enkel i teorin: gör lugnt verkligen lugnt, och hårt verkligen hårt.

Forskningen i detalj

Seiler och hans kollegor analyserade träningsdata från elitidrottare inom olika idrotter:

Längdskidåkning: Norska och svenska olympiska längdåkare visade konsekvent en fördelning med 80-90% låg intensitet, trots att deras idrott omfattar både explosiva sprintlopp och långa uthållighetslopp.

Rodd: Tyska olympiska roddare följde ett liknande mönster, med största delen av träningen på vattnet på låg puls och bara 2-3 hårda pass i veckan.

Cykling: Professionella cyklister, inklusive deltagare i Tour de France, visade sig cykla största delen av sina träningskilometer i återhämtningstempo, med strategiska hårda dagar för specifika anpassningar.

Löpning: Kenyanska och etiopiska elitlöpare, länge betraktade som mystiska i sina träningsmetoder, visade sig också träna övervägande lugnt med koncentrerade block av hård träning.

En ofta citerad studie av Stöggl och Sperlich (2014) jämförde fyra grupper av vältränade uthållighetsidrottare under nio veckor: polariserad träning (ungefär 68% låg intensitet, 6% kring tröskeln och 26% hög intensitet), tröskelträning, högintensiva intervaller och hög volym. Den polariserade gruppen förbättrade sig mest i VO₂peak, tid till utmattning i ett stegrande test och toppeffekt eller toppfart. Studien var liten och kort: 41 idrottare fullföljde den, och tävlingsprestationer mättes inte.

04De ventilatoriska trösklarna förklarade

För att använda polariserad träning på rätt sätt är det avgörande att förstå de två ventilatoriska trösklarna. Trösklarna markerar viktiga fysiologiska övergångar och definierar modellens tre zoner.

VT1: Den första tröskeln

Den första ventilatoriska tröskeln (VT1), även kallad den aeroba tröskeln, är punkten där andningen för första gången ökar märkbart jämfört med vila. Under VT1:

  • Du kan lätt prata i hela meningar
  • Laktatproduktionen är minimal och buffras helt
  • Det känns bekvämt och lätt
  • Du skulle kunna hålla tempot i flera timmar

VT1 ligger typiskt kring 60-75% av din maxpuls, beroende på din konditionsnivå. Hos vältränade uthållighetsidrottare kan procentsatsen ligga högre.

Praktiskt test: Kan du föra ett helt samtal medan du springer utan att kippa efter andan ligger du under VT1.

VT2: Den andra tröskeln

Den andra ventilatoriska tröskeln (VT2), även kallad den anaeroba tröskeln eller laktattröskeln, är punkten där laktatet ansamlas snabbare än kroppen kan föra bort det. Över VT2:

  • Det är nästan omöjligt att prata, högst några enstaka ord
  • Laktat ansamlas snabbt i blodet
  • Andningen är tung och ansträngd
  • Du kan hålla tempot i högst 30-60 minuter

VT2 ligger typiskt kring 85% av din maxpuls, med ungefär 80-90% som vanlig spridning mellan löpare.

Praktiskt test: Kan du inte säga mer än några ord utan att kippa efter andan ligger du över VT2.

Den grå zonen däremellan

Allt mellan VT1 och VT2 är den ”grå zonen” – intensitet som känns ”bekvämt hård” eller ”obekvämt lätt”. Det är precis det tempo där de flesta motionärer springer sina vanliga pass: för snabbt för att vara riktigt lätt, för långsamt för att vara riktigt hårt.

05Polariserad vs. 80/20: subtila skillnader

Polariserad träning och Matt Fitzgeralds 80/20-metod används ofta som synonymer, men det finns subtila skillnader i ursprung och tillämpning:

AspektPolariserad träning80/20-metoden
UrsprungVetenskaplig forskning (Seiler)Praktisk tillämpning (Fitzgerald)
ZonsystemTre zoner baserade på VT1/VT2Fem zoner baserade på puls
Definition av låg intensitetStrikt under VT1Zon 1-2 (mer flexibelt)
Definition av hög intensitetStrikt över VT2Zon 4-5
Grå zonZon 2 (mellan VT1-VT2)Precis över lugnt tempo; zon 3 hör medvetet till de 20%
FokusFysiologiska markörerPraktisk tillämpning
BakgrundAkademiskJournalistik/coaching

I praktiken kokar båda metoderna ner till samma grundprincip: träna det mesta lugnt, en liten del hårt, och låt inte dina lugna pass obemärkt glida upp i mellanområdet. Skillnaden ligger främst i hur exakt intensiteterna definieras och mäts, och i det måttliga arbetet: 80/20 räknar medvetet in det i de 20%, polariserad träning håller det så litet som möjligt.

Fitzgeralds 80/20-metod är mer lättillgänglig för motionärer eftersom den kräver mindre exakta mätningar – du kan använda den med grundläggande pulszoner eller till och med efter känsla. Seilers polariserade modell är vetenskapligt mer exakt men kräver kunskap om dina ventilatoriska trösklar, som helst tas fram med ett arbetsprov.

06Vem passar polariserad träning för?

Perfekt för:

  • Erfarna löpare som vill optimera sitt träningsupplägg utifrån vetenskap
  • Idrottare som har stagnerat med ”lagom hård” träning och behöver ett nytt grepp
  • Uthållighetsidrottare inom alla grenar (maraton, triathlon, cykling, längdskidåkning)
  • Den som vill träna datadrivet och är beredd att investera i pulsövervakning
  • Löpare som vill träna mycket volym utan att bli övertränade
  • Idrottare som ofta skadar sig på grund av för intensiv träning
  • Äldre löpare som vill träna effektivare med mindre belastning

Mindre lämplig för:

  • Helt nya nybörjare (bygg först upp en grundkondition innan du funderar på intensitetsfördelning)
  • Den som inte kan eller vill träna med pulsmätare (utan övervakning är metoden svår att använda rätt)
  • Löpare som mest vill ”springa för att det är skönt” utan struktur (metoden kräver disciplin)
  • Idrottare med mycket begränsad tid i veckan (med mindre än 4 timmar i veckan är fördelningen mindre relevant)
  • Löpare som hämtar motivation ur att alltid ”jobba hårt” (den mentala omställningen till lugn träning kan vara frustrerande)

07Typisk träningsvecka

Exemplet nedan gäller en van löpare som tränar 50 km31,1 mi i veckan med ett polariserat upplägg:

DagPassZonLängdFörklaring
MåndagLugnt pass145 minÅterhämtning, aerobt underhåll
TisdagIntervallpass (6 × 3 min hårt)350 min totaltVO₂max-stimulans, inklusive uppvärmning och nedvarvning
OnsdagLugnt pass140 minAktiv återhämtning
TorsdagLugnt pass140 minAerob uppbyggnad
FredagVila——Fullständig vila
LördagLångpass190 minAerob uthållighet, strikt i zon 1
SöndagLugnt pass eller vila130 minValfritt, beroende på återhämtning

Fördelning: ~4,5 timmar zon 1, ~20 min zon 3, minimalt i zon 2. I tid är det drygt 90/10; i antal pass är det 5 lugna och 1 hårt, ungefär 80/20. Det är normalt: Seilers 80/20 räknar pass, och inte heller i ett hårt pass är varje minut hård.

Viktig anmärkning: Håll uppvärmningen och nedvarvningen i intervallpasset i zon 1; bara då räknas de också som zon 1. De aktiva vilorna mellan intervallerna kan hamna i zon 2 – det är oundvikligt och acceptabelt så länge din totala tid i zon 2 förblir minimal.

Exempel med högre träningsvolym

Exemplet utgår från 80 km49,7 mi i veckan.

DagPassZonLängd
MåndagLugnt pass160 min
TisdagTempo-/tröskelpass370 min totalt (25 min i zon 3)
OnsdagLugnt pass150 min
TorsdagIntervallpass360 min totalt (20 min i zon 3)
FredagLugnt pass140 min
LördagLångpass1120 min
SöndagLugnt pass145 min

Fördelning: ~7 timmar zon 1, ~45 min zon 3: ungefär 90/10 i tid, med 5 lugna och 2 hårda pass.

08Vetenskapen bakom pass i zon 3

Kvaliteten på dina pass i zon 3 är avgörande för att polariserad träning ska lyckas. Det finns flera typer av hårda pass, var och en med sina egna användningsområden:

VO₂max-intervaller

Korta, mycket hårda intervaller som stimulerar ditt maximala syreupptag:

  • Längd. 2-5 minuter per intervall
  • Intensitet. 95-100% av VO₂max-tempo
  • Vila. 2-4 minuter aktiv (jogg)
  • Volym. 15-25 minuter total hård tid
  • Exempel. 5 × 4 min hårt med 3 min vila

Tröskelpass

Längre block precis över laktattröskeln (VT2):

  • Längd. 10-30 minuter sammanhängande eller i block
  • Intensitet. Precis över VT2. Ligger du under räknas det som zon 2
  • Volym. 20-40 minuter total hård tid
  • Exempel. 2 × 15 min precis över tröskeltempo med 5 min vila

Sprintintervaller

Mycket korta, maximala ansträngningar för neuromuskulära anpassningar:

  • Längd. 10-30 sekunder per intervall
  • Intensitet. Maximal
  • Vila. 60-90 sekunder full återhämtning
  • Volym. 8-12 repetitioner
  • Exempel. 10 × 20 sek spurt med 90 sek vila

Hur många pass i zon 3 i veckan?

De flesta idrottare presterar bäst med 2-3 hårda pass i veckan, beroende på:

  • Träningshistorik. Nybörjare börjar med 1-2 pass
  • Total volym. Högre volym tål fler hårda pass
  • Ålder. Äldre idrottare behöver mer återhämtningstid
  • Livsstress. Stress på jobbet och privat påverkar din återhämtningsförmåga
  • Tävlingsperiod. Under tävlingssäsongen kan antalet variera

09För- och nackdelar

Fördelar

  • Vetenskapligt underbyggt. Årtionden av forskning på elitidrottare stöder upplägget
  • Optimal återhämtning. Låg intensitet belastar kroppen minimalt, så att du kan träna mer
  • Maximala anpassningar. Rätt stimulans vid rätt tidpunkt för specifika fysiologiska förbättringar
  • Hållbart. Du kan hålla fast vid upplägget i åratal utan utbrändhet eller kronisk trötthet
  • Enkel princip. Grundregeln (80/20) är lätt att förstå och komma ihåg
  • Lägre skaderisk. Mindre kronisk belastning än vid ständigt måttligt hård träning
  • Bättre anpassning på lång sikt. Den aeroba bas du bygger förblir relevant i åratal

Nackdelar

  • Mentalt utmanande. Mycket lugn löpning känns ”meningslös” och kräver att du håller egot i schack
  • Kräver pulsmätare. Utan objektiv övervakning är metoden svår att använda rätt
  • Socialt tryck. Grupppass är ofta för snabba för zon 1, vilket kan leda till att du springer mer ensam
  • Kräver tålamod. Betydande resultat kommer efter månader, inte veckor
  • Strikt fördelning. Lite utrymme för att ”bara springa för att det är skönt” efter känsla
  • Kontraintuitivt. Går emot den ”no pain, no gain”-mentalitet som många löpare har
  • Kräver självkännedom. Du måste känna till dina trösklar eller kunna uppskatta dem pålitligt

10Guide för att komma i gång

Steg 1: Ta reda på dina trösklar

För att träna polariserat på ett exakt sätt behöver du dina ventilatoriska trösklar. De mest pålitliga metoderna:

Idrottsmedicinskt test (rekommenderas):

  • Arbetsprov med gasanalys
  • Mäter bokstavligen ditt syreupptag och din CO2-produktion
  • Identifierar VT1 och VT2 med hög precision
  • Kostar vanligtvis 100-200 euro

Laktattest:

  • Stegvis test med blodprov från fingret
  • Mäter laktatkoncentrationen vid olika intensiteter
  • Exakt men invasivt

Fälttest (praktiskt alternativ):

  • 30 minuters tidslopp med maximal ansträngning
  • Medelpuls = ungefär VT2
  • VT1 ≈ VT2 minus 20-25 slag per minut
  • Mindre exakt men funktionellt

Pratestet (enklast):

  • VT1: sista punkten där du kan prata bekvämt
  • VT2: punkten där det blir nästan omöjligt att prata
  • Subjektivt men förvånansvärt pålitligt

Steg 2: Definiera dina zoner

Utifrån dina trösklar:

  • Zon 1. All puls under VT1 (typiskt 60-75% av maxpulsen)
  • Zon 2. Mellan VT1 och VT2 (typiskt 75-85% av maxpulsen) – undvik
  • Zon 3. Över VT2 (typiskt 85-100% av maxpulsen)

Ställ in larm på klockan så att du får en signal när du hamnar över VT1 under pass i zon 1.

Steg 3: Planera din vecka

En typisk vecka innehåller:

  • 2 kvalitetspass. I veckan i zon 3 (aldrig två dagar i rad)
  • Alla andra pass. Strikt i zon 1
  • Minimalt i zon 2. (Bara där det är oundvikligt, som i backar och i slutet av uppvärmningen)

Planera dina hårda pass med tillräcklig återhämtning emellan – minst 48 timmar, helst 72 timmar för avancerade pass.

Steg 4: Följ din fördelning

Analysera varje vecka hur mycket tid du tillbringar i varje zon. De flesta moderna sportklockor och appar visar det automatiskt:

  • Garmin. Training Status > Training Load
  • Polar. Training Load Pro
  • Strava. Analys av Relative Effort
  • TrainingPeaks. Rapporten Time in Zones

Sikta i minuter på (80/20 räknar pass):

  • Zon 1: kring 90%
  • Zon 2: < 5%
  • Zon 3: 5-10%

Ligger din tid i zon 2 konsekvent över 10% springer du dina lugna pass för fort.

Steg 5: Ha tålamod och lita på processen

De första 4-8 veckorna med polariserad träning kan vara frustrerande:

  • Dina lugna pass känns ”för lätta”
  • Dina tempon verkar bli sämre
  • Du undrar om det här verkligen fungerar

Det är normalt. Du bygger en aerob bas som börjar märkas i snabbare tider först efter 8-12 veckor. Det klassiska tecknet på att polariserad träning lyckas: du springer snabbare vid samma låga puls, eller i samma fart med lägre puls.

11 · MisstagVanliga misstag

Börja lugna pass för fort

Det vanligaste misstaget: du börjar ditt lugna pass i zon 1, men inom 10-15 minuter kryper du obemärkt upp i zon 2. Mot slutet av passet har du tillbringat halva tiden i den grå zonen.

Lösning: Börja dina lugna pass medvetet för långsamt. Den första delen av passet ska kännas nästan obekvämt långsam. Kontrollera pulsen regelbundet och sakta ner så fort du hamnar över VT1.

Räkna uppvärmning och nedvarvning fel

Många löpare räknar automatiskt uppvärmning och nedvarvning som zon 1, men de perioderna ligger ofta i zon 2 – särskilt vid intervallpass där uppvärmningen gradvis blir intensivare.

Lösning: Analysera dina pass noggrant. Planerar du 20 minuter i zon 3 men tillbringar 35 minuter i zon 2 under uppvärmning och nedvarvning undergräver du din polarisering.

För många pass i zon 3

Entusiastiska löpare tänker ofta: om 2 hårda pass är bra är 4 ännu bättre. Det är ett recept på överträning, utbrändhet och skador.

Lösning: Håll dig till högst 2-3 pass i zon 3 i veckan. Vill du göra mer, öka då volymen i din zon 1-träning.

Otålighet och att ge upp

Polariserad träning kräver ett nytt tankesätt. Många löpare ger upp efter 4-6 veckor eftersom de inte ser några direkta resultat – precis innan anpassningarna blir synliga.

Lösning: Bestäm dig för minst 12 veckor innan du bedömer metoden. Följ förhållandet mellan puls och tempo som ett objektivt mått på framsteg.

För snabba sociala pass

Grupppass är ofta problematiska för polariserad träning eftersom gruppens tempo ofta hamnar i zon 2 – för snabbt för zon 1, för långsamt för zon 3.

Lösning: Säg antingen tydligt att du måste springa lugnt, eller räkna grupppassen som pass i zon 2/3 och planera veckan runt dem.

12 · Polariserad vs. andra metoderPolariserad träning vs. andra metoder

AspektPolariseradZoner och kvalitet (VDOT)MaffetoneHansons
FokusIntensitetsfördelningSpecifika träningszonerBara aerob utvecklingKumulativ trötthet
Hög intensitet~20%~20%Nästan ingenInbyggd i systemet
ZonsystemTre zoner (VT1/VT2)Fem zoner (VDOT)En zon (MAF)Tempobaserat
Vetenskaplig grundMycket starkStarkMåttligMåttlig
Bäst förErfarna löpare, alla distanserDatadrivna löpareUthållighetsidrottare, återhämtningMaratonlöpare
KomplexitetLåg-måttligHögLågMåttlig

13Praktiska tips

För dig som är ny med polariserad träning

Om du är ny med polariserad träning:

  1. Börja med en 90/10-fördelning – var extra försiktig med intensiteten
  2. Acceptera att du springer långsammare – det är tillfälligt och nödvändigt
  3. Använd en pulsmätare med larm – objektiv återkoppling är avgörande
  4. För en träningsdagbok – anteckna puls, tempo och känsla
  5. Planera ditt första hårda pass först efter 2-3 veckor – bygg först upp en rutin i zon 1

För vana löpare

Om du redan har erfarenhet av strukturerad träning:

  1. Experimentera med olika typer av pass i zon 3 – variation förebygger stagnation
  2. Analysera om du faktiskt når 80/20 – de flesta löpare överskattar sin tid i zon 1
  3. Planera återhämtningsveckor med bara zon 1 – var 4:e-6:e vecka en lättare vecka
  4. Kombinera med periodisering – variera fördelningen under säsongen
  5. Följ förhållandet mellan puls och tempo – det är den bästa indikatorn på aeroba framsteg

Periodisering över säsongen

Polariserad träning kan anpassas efter vilken fas av säsongen du är i:

  • Basperiod. 85/15-fördelning, fokus på volym
  • Uppbyggnadsperiod. 80/20-fördelning, standard
  • Tävlingsperiod. 75/25-fördelning, fler specifika pass
  • Återhämtningsperiod. 95/5-fördelning, minimal intensitet

14 · RelateratRelaterade artiklar

Joggare på en stig genom en höstskog
Lästid: 16 min

80/20-metoden: Matt Fitzgeralds intensitetsfördelning

Två idrottare tittar på sina klockor
Lästid: 11 min

Maffetonemetoden: träna efter puls för en stark bas

Linjemarkeringar på en tom friidrottsbana
Lästid: 11 min

Zoner och kvalitet (VDOT): det vetenskapliga upplägget

Löpare kontrollerar pulsen på sportklockan under ett pass
Lästid: 15 min

Pulszoner förklarade: så räknar du ut dina träningszoner

Prova själv

Räkna ut det eller skapa ditt program

Kommentarer0

Inga kommentarer än – starta samtalet.